NÄR DET BEGAV sig brukade vi mest förekomma i kvällspressen, emellanÃ¥t i veckopressen, men ytterst sällan i exempelvis Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Detta sagt utan nÃ¥gon som helst bitterhet, olika media har olika fokus. Därför var det oerhört förvÃ¥nande att vi fick ett klipp skickat till oss, ett utdrag frÃ¥n Dagens Nyheter, en artikel med rubriken “Föredettingarnas Ã¥terkomst”.

ARTIKELN HANDLADE OM  storheter som Mickey Rourke och Elizabeth McGovern, men mitt i allt fanns en ruta, “Tre comebacker att hoppas pÃ¥”. Nummer ett var Chevy Chase, nummer tvÃ¥ Goldie Hawn och nummer tre Ola Ström och Per Dunsö.

SÅ HÄR STOD det: I lågkonjunkturen är solstollesuget större än någonsin. Ulla-Bella, fräls och från ondo. 

NÅGON KANSKE TYCKER det är hedrande att nämnas i ett sådant sammanhang. Själv tycker jag det är tragiskt. Att man är en föredetting om man inte syns i TV eller på film. Goldie Hawn har kanske sysslat med något som varit mycket viktigare för hennes del.

Föredettingen

Ska bara kolla om jag kan skriva inlägg från nya datorn. 

VI ÖPPNADE JU denna sida eftersom vi fick väldigt många - för att inte säga oerhört många - mail med frågor om texter, om vad vi gör nuförtiden, varför inte TV sänder programmen i repris etc. 

OCH DET VAR roligt att skriva, lägga in bilder, musik, texter, besvara frågor, läsa era kommentarer - ända tills några började kritisera det vi skrev, eller snarare mästra oss. 

VI KAN JU, om vi vill, ta bort funktionen att kunna kommentera, men det tycker vi skulle vara tråkigt. Men den här sidan är ju ingen debattsida, inget forum, utan bara en presentation av det vi gjort. Nej, nu ska jag se om detta funkar (men jag ser redan att det blir konstigt).

Hälsningar 

Ola 

 

 

                              VI ÖNSKAR ALLA en riktigt God Jul!

NÅGRA MÅNADER EFTER att strålkastarna slocknat i YEZZP-studion, åkte jag till Thailand för att skriva ett nytt TV-manus. Det gjorde jag också, men av någon anledning blev det aldrig inspelat.

FÖR 24 ÅR SEDAN, just på julafton, förändrades livet en aning. Jag satt ensam i soffan på Västra Rönneholmsvägen 33 i Malmö och såg första avsnittet av Toffelhjältarna. Det var inte särskilt konstigt, vi hade ju gjort nästan tio TV-serier innan dess.

MEN NÄR JAG och Bo efteråt skulle gå ut på stan och köpa julklappar, blev det en enorm uppståndelse. Vi fattade faktiskt ingenting, vi var ju inte helt ovana, vi var ju popstjärnor på 60-talet och hade som sagt gjort en hel del TV-serier tidigare, men det här var något helt annat.  

I DAG FINNS det väl en hel del människor som vill vara med i TV just för att få den där uppmärksamheten. Det var ju inget vi eftersträvade, det följde så att säga med på köpet.

I DAG NÄR jag gick ut på stan var det ingen uppståndelse alls. Ganska skönt egentligen, men visst kan jag ibland längta tillbaka till TV-studion. Men inte för att få uppmärksamhet, utan för att det är ganska kul när man spelat in en scen man är nöjd med. Som när vi satte upp på vinden, Martyna, Per och jag, och just hade avslutat första tagningen av En väv av legender. Det var ett magiskt ögonblick! 

                            

Ha en fin jul, allihopa!

Ola

OLA RINGDE HÄROMDAGEN och berättade att våra två DVD:er nu såldes tillsammans i en liten box för endast 99 kronor! Vilken fantastisk nyhet!  Jag måste få se den i verkligheten! Packade min väska och kastade mig på tåget till Malmö.

VÄL DÄR STÖTTE jag snart ihop med Bo “Skumberg” MÃ¥rtensson, mitt i julstressandet pÃ¥ Gustav Adolfs torg.   - Har du hört, sa jag ivrigt, nu har dom samlat bÃ¥da godbitarna i samma förpackning!    - Är det sant? ropade Bo, och jag sÃ¥g hur hela hans vintertrötta ansikte lyste upp i mörkret.   - Vi mÃ¥ste gÃ¥ in och kolla! fortsatte han och drog in mig i  HM-butiken runt hörnet.

- Ja, du har minsann rätt, skrattade han. Båda godbitarna i samma förpackning, och i olika färger och  storlekar dessutom.   - Nej, din lustigkurre, stönade jag, jag menar våra Solstolle-DVD:er från 2006 och 2007.

VI RUSADE UT på torget igen där vi hamnade mitt i en tv-inspelning. Yes!!! tänkte jag, äntligen dags att återuppliva min avsomnade tv-karriär! Jag gick fram till fotografen och sa vem jag var, men han tittade bara konstigt på mig och vände sig om åt ett annat håll.Märklig typ!   - Kom nu, ropade Bo, vi måste hitta boxen nånstans innan den tar slut!   Vi skyndade vidare, ut och in i olika affärer sprang vi, och till sist hittade vi boxen.

HÖGST UPP PÅ en hylla i Expert-butiken på Triangeln stod den. Alldeles ensam, alla andra ex var tydligen sålda.

VI BARA NJÖT, Bo och jag, och drömde oss tillbaks till sommar och sol och ett helt annat liv för ungefär tjugofem år sedan.

DET VAR TIDER det, kom vi överens om, och spankulerade vidare i Malmös luciavimmel.

HälsningarPer