*** Beställ solstolletröjor här ***

Nej, någon semester för min del lär det inte bli i år. Men det har jag aldrig haft egentligen, så fort jag är ledig så passar jag på att arbeta - med något jag tycker är kul.

Det är ju Knegoffs bror Vaktmästaren som hela tiden tjatar om semester. Det kan man faktiskt förstå, med en sådan bror. Det är ju Per som spelar Vaktmästaren. Direkt efter föreställningen på Victoriateatern var han försvunnen. Det sista vi såg av honom, var att han gick in i logen. Sen var han bara borta. Kan han ha försvunnit ner i vasken? Det verkar nästan så.

Jag saknar redan alla som var med på Victoria. Alla var underbara, men jag är inte säker på att alla förstod att vi tyckte det, mitt i all stress som det alltid blir i sådana här sammanhang. Inte minst gällde det Hanna och Sandra, två av våra dansare.

Hanna och Sandra fångade på bild av Elin som också dansade. Hoppas vi får göra något mer tillsammans med er, det vore slöseri om det bara blev den här gången.

Ola

*** Beställ solstolletröjor här ***

I dag tittade jag pÃ¥ TV för första gÃ¥ngen pÃ¥ flera mÃ¥nader. Hoppas ni ocksÃ¥ gjorde det, pÃ¥ Michael Moore’s “Bowling For Columbine”.

Även Per och jag har ju - tvärtemot våra principer - använt vapen i en av våra TV-serier. Dock ganska oskyldiga sådana, i Cozmoz, där vi agerade rymdpoliser. 

Många har skrivit och frågat hur det kan komma sig att Per som ju verkar så beskedlig, kan spela polis med en sådan auktoritet som han gör just i Cozmoz som kommissarie Plutho.

Kommissarie Plutho i hemliga rymdpolisen “SkyPo”. En värdig kollega till Lasse Polis, eller överstelöjtnant Carl Cassler som han hette i Cozmoz.

Förklaringen till Pers träffsäkra rolltolkning ser ni här under.

Visst känns Pluthos genomträngande blick igen. Om ni däremot inte känner igen Pers efternamn, beror det på att han så småningom tog sig namnet Dunsö, efter sin mest älskade ö i skärgården utanför Saxemara där han nu bor. Ja, alltså i Saxemara, på Dunsön varken kan eller får man bo. Fast jag tror mig veta att Per övernattat där ändå någon gång, den rackaren.

Lite kuriosa: från min ena balkong tittar jag ner över Lorensborgsskolan där Per gick, och där dessutom min käre granne från Västra Rönneholmsvägen 33 nu är rektor. (Och där jag gjorde min praktik som lågstadielärare.)

Ola

*** Beställ solstolletröjor här ***

“Det tar en väldig tid, att bygga pyramid”, hette en lÃ¥t vi sjöng i Drömplanket. Men det tar tid att mixa musik ocksÃ¥, och även om vi skulle vilja, sÃ¥ skulle vi inte hinna fÃ¥ med alla lÃ¥tarna pÃ¥ DVD:n.

Tänk, att just i dag satt Truls och jag och försökte fixa till “Sköna sommar”, den börjar ju “Var sommar finns dom där, och vips sÃ¥ blir man kär…”

Då dyker det upp ett mail från Ami med en bild på en tallrik hon fått en gång.

Vilket sammanträffande. Tyvärr kunde inte Ami komma till vår konsert. Annat var det på 80-talet, då var hon nästan på alla våra folkparksspelningar. Vi saknade dig, Ami!

Några som var där, som rest från Göteborg, var Maria och Carro som såg så här glada ut efter att ha mumsat i sig ett wienerbröd (?).

Ola

*** Beställ solstolletröjor här ***

Ja, i morgon börjar jag och Truls, min systerson, att mixa ljudet från konserten. Jag sitter in i det längsta och försöker bestämma vilka låtar som är aktuella för DVD:n, men också från vilken föreställning dessa låtar ska väljas.

Egentligen skulle Truls varit med på Victoriascenen, inte just för att han är min systerson, men han har ju åkt med oss i folkparkerna, och vilket väl är viktigare i sammanhanget, Truls - och hans syster Pella - var ju de första barn vi hade med i våra program.

Truls och Pella sjunger “Nu är natt” i SÃ¥ngbÃ¥ten.

De debuterade i radioserien Professor Djurström, Göte Skötare och jag, fortsatte sedan i Sångbåten och Truls var senare med i alla Drömplanken.

Som sagt, i morgon ska vi se till att 16 kanaler bli 2. Det kommer att ta sin lilla tid, men det är också vansinnigt roligt.

Här mixar Truls ihop alla delarna i Jonathans cykel. I morgon (eller rättare sagt i dag) ska han mixa ihop alla körer, gitarrer, basar, syntar och trummor i “Världsturné” till en behaglig ljudbild att njuta av.

Nu mÃ¥ste jag lyssna på ”Linda” en gÃ¥ng till!

Gonatt

Ola